ellieshemligheter

Heej.

Snart börjar jag skolan, redan på måndag faktiskt. Jätte nervös såklart. Men tror att det kan vara bra för mig. Kanske skaffa nya vänner i en ny stad. Kan behövas. =)

Min mamma hade lovat Algot att få en hund som tröst av hans deprimation. Så vi får väl se hur det går med de. Antar att jag snart kommer inom ett halvår sitta med en hund som varken han eller hon kan ta ansvar för. Min mamma skulle aldrig ta sig besväret att gå ut med en hund, hon är lite av en Hypokondriker Algot är aldeles för lat för att ta hand om en hund. Kanske i början. Vi skaffade en hund en gång för många år sen, då jag jobbade över sommaren i strömstad. Han var ju tvungen att ta hand om hunden i två månader då jag var borta. Första månaden ringde min mamma och gnällde om att dom sitter där med en hund som ingen av dom längre vill ha. Båda hade ju såklart tröttnat. Dom stod ut tills jag kom hem igen. Då tog jag till mig allt ansvar av hunden. Eftersom att jag fortfarande ville ha honom. Han blev ioförsig mitt allt och det bästa som hänt mig.

Han hade sina små saker för sig. Han låg alltid i min säng när jag inte var hemma, enligt min mamma så kom han aldrig och hälsade på henne när hon kom innanför dörre. Mig gjorde han det alltid för. Inte en gång att han missade det. Han måste hört hur mina fotsteg lät när jag gick upp för trä trappan. Alltid när jag satte mig i soffan med benen upp så hoppa han upp i soffan och la sig mellan mina ben uppe på magen. på natten så sov vi alltid i min säng. Han ville sova uppe på täcket och jag ville ha täcket på mig. så vi fick göra så att vi stannade framför min sovrumsdörr och där satt han. När jag öppnade den så sprang både han och jag in, för att se vem som fick täcket först. För när han väl lagt sig på täcket gick det inte att dra han ur sängen. Var det någon gång som han valde att sova utanför mitt rum, så tog det 20 till 30 minuter för honom att gny för att han ville in. Så han var speciell.

Jag avlivade honom då han började få en fixering av mig. Då andra försökte gå ut med honom, som algot eller vem som hellst. Då han la sig ner för att han vägrade att gå utan mig, då han inte kunde hoppa i en bil om inte jag satt i den först osv. Sen att jag var tvungen att välja. Socialen flyttade mig till egen lägenhet där fick inga djur vara. Jag hade han där i smyg, men det höll inte i längden då jag var tvungen att lämna honom till någon annan varje gång jag skulle ha möte och Hunden vägrade att följa med. Tillslut fick jag göra mig av med honom. Det var det värsta jag gjort i mitt liv. Han var min älskling och min trygghet. Han är saknad och jag ångrar mig änn och kommer troligen alltid att göra det.