ellieshemligheter

Nu är det mycket på G. Jag har ju börjat min skola och jag ska försöka att tenta av Datakursen. Min sambo har alltså försökt att lära mig allting om data. Både hårdvara och mjukvara. Tänkte att om jag tentar av den kanske jag kan ta bort en kurs till som jag redan är G i. Så kanske jag kan läsa Matte A istället. =)

Min Sambo ska lägga en licens i morgon så att han kan göra ett prov på ett jobb som han sökt. Vad jag förstått det som så är det väl lätt om man kan det att lägga denna licensen, men inte alla som får jobbet trotts att man kan. Man måste alltså vara enormt duktig. HOPPAS HOPPAS verkligen. Väl betalt jobb, dock måste vi flytta igen. Men vi båda tycker om att flytta. Trotts att jag gjort det hela mitt liv.

I morgon ska jag alltså tenta av min data kurs, och Felix ska lägga sin licens , sen efter detta ska vi till Uddevalla och hälsa på. Alla verkar vilja träffa oss, så jag vet inte hur vi ska hinna. I morgon när vi kommer fram ska vi direkt till min syster, äta lite mat hälsa på lill grabben, sen efter det ska vi på fest ihop med några vänner. Lördag hälsa på mormor, Bella, en annan kompis, hälsa på en gamal jobbarkompis och hälsa på mitt gamla jobb, på kvällen ska vi vara hemma och träffa min mamma lite som jag lovade osv... Fullt upp alltså. Vet inte hur detta ska gå. Haha.


Ellies Hemligheter

Heej.

Snart börjar jag skolan, redan på måndag faktiskt. Jätte nervös såklart. Men tror att det kan vara bra för mig. Kanske skaffa nya vänner i en ny stad. Kan behövas. =)

Min mamma hade lovat Algot att få en hund som tröst av hans deprimation. Så vi får väl se hur det går med de. Antar att jag snart kommer inom ett halvår sitta med en hund som varken han eller hon kan ta ansvar för. Min mamma skulle aldrig ta sig besväret att gå ut med en hund, hon är lite av en Hypokondriker Algot är aldeles för lat för att ta hand om en hund. Kanske i början. Vi skaffade en hund en gång för många år sen, då jag jobbade över sommaren i strömstad. Han var ju tvungen att ta hand om hunden i två månader då jag var borta. Första månaden ringde min mamma och gnällde om att dom sitter där med en hund som ingen av dom längre vill ha. Båda hade ju såklart tröttnat. Dom stod ut tills jag kom hem igen. Då tog jag till mig allt ansvar av hunden. Eftersom att jag fortfarande ville ha honom. Han blev ioförsig mitt allt och det bästa som hänt mig.

Han hade sina små saker för sig. Han låg alltid i min säng när jag inte var hemma, enligt min mamma så kom han aldrig och hälsade på henne när hon kom innanför dörre. Mig gjorde han det alltid för. Inte en gång att han missade det. Han måste hört hur mina fotsteg lät när jag gick upp för trä trappan. Alltid när jag satte mig i soffan med benen upp så hoppa han upp i soffan och la sig mellan mina ben uppe på magen. på natten så sov vi alltid i min säng. Han ville sova uppe på täcket och jag ville ha täcket på mig. så vi fick göra så att vi stannade framför min sovrumsdörr och där satt han. När jag öppnade den så sprang både han och jag in, för att se vem som fick täcket först. För när han väl lagt sig på täcket gick det inte att dra han ur sängen. Var det någon gång som han valde att sova utanför mitt rum, så tog det 20 till 30 minuter för honom att gny för att han ville in. Så han var speciell.

Jag avlivade honom då han började få en fixering av mig. Då andra försökte gå ut med honom, som algot eller vem som hellst. Då han la sig ner för att han vägrade att gå utan mig, då han inte kunde hoppa i en bil om inte jag satt i den först osv. Sen att jag var tvungen att välja. Socialen flyttade mig till egen lägenhet där fick inga djur vara. Jag hade han där i smyg, men det höll inte i längden då jag var tvungen att lämna honom till någon annan varje gång jag skulle ha möte och Hunden vägrade att följa med. Tillslut fick jag göra mig av med honom. Det var det värsta jag gjort i mitt liv. Han var min älskling och min trygghet. Han är saknad och jag ångrar mig änn och kommer troligen alltid att göra det.

Ledsen för att jag inte Bloggat på länge. Har behövt att fixa med annat tyvärr.

Nu när det är Januari så väntas en hel del. Jag ska till Uddevalla och hälsa på vänner och familj. Rättegången angående barnpornografin ska tydligen vara snart. Min sambo ska snart få veta om han kan få jobbet som ligger 40 mil ifrån där vi bor nu, så vi blir väl tvungna att flytta igen om detta inträffar. Jag ska precis börja skolan. Den 17:e. Tanken var att jag skulle gå i 1½ år. Men får han jobbet få jag söka mig in i en annan stad.

Jag ska snart åka till Uddevalla som jag lovat alla att jag ska göra. Sist gång jag och Felix åkte dit så kändes det bara skit. Att bo ihop med min mamma och konstant se henne och hennes mask till aniskte. Hon gnäller ändel, och tycker att alla andra gjort fel. Hon kan inte förstå hur folk kan behandla hennes som dom gör. Vilket gör mig arg att hon gnäller och är arg på alla andra när hon ställt till det för sig själv.

Jag ska oxå behöva se min bror hur han mår, sist gång ville jag bara åka hem. Han fick mig att få så stora skuldkänslor. Jag mådde skit dåligt över att se hur han gått ner sig på bara så kort tid. Jag har inte alls bott här uppe länge. Strax efter att jag flyttade fick jag ett mail som han skrivit. Som Både jag och min sambo var väldigt förvånade över. Han brukar inte vika ner sig så.

Algot Sundqvist den 19 november 2010 kl. 09:56 Anmäl

Vi tror oftast att vi gör saker för andra, för att andra ska må bättre, Tvärt om. Många gånger gör vi saker för att vi själva ska må bättre.

Min bror, jag har gjort så mycket för honom att jag ställt till det för honom istället. Jag har gjort så mycket saker för Algot att jag rent ut sagt gjort honom bekväm i saker.

Jag fick just veta att min bror är så otroligt deppig. Min mamma meddelade mig detta. Att hon sett att Algot skurit sig i armen. Visst jag är medveten om att han mår skit, men att han sedan bett mamma skicka in honom på psyk, så dåligt hade jag inte fattat att han mådde. Jag sa då att detta kanske är den enda och bästa utvägen för Algot. Det finns nog inte mycket till hopp omkring honom. Aldrig jobbat i hela sitt liv. Kunde inte sköta skolan så han har inget jobb. Han spelar WOW dygnet runt och vill inte söka jobb för han får ju pengar av försäknringskassan och bättre med gratis pengar än att slita för pengarna. Kanske helt rätt tänk. Men han hade bara rätt till doma pengarna under tiden som han gick i skolan. När försäkringskassan märker att han lever på pengar han inte ska ha kommer han ha en enorm skuld yttligare en gång till.

Jag tror att varför han mår så dåligt är mycket pga mig. Jag flyttade ifrån honom för min egna skull. Jag tänkte nog bara på mig själv. Jag har bett han flytta hit , men han säger ju själv att han har sin dotter i Uddevalla. Helt rätt. Han kan inte bara dra som jag.

Min mamma har ett helt annat tänk än vad jag har.

Jag vill att han ska få sin vilja igenom. Att han ska in på psyk och kankse få någon att prata med, förhoppningsvis komma på bättre tankar. Sluta dricka så mycket och kanske sluta ta droger. Så tänker jag.

Min mamma erbjuder honom istället en hund. Och Algot glömer allt som har med deprimation att göra. Hur länge kommer han att vara glad över detta? Kanske när han får hunden och en vecka till. Sen då? Åter igen är vi inne på "björntjänster". Det enda han får ut av detta är att när man är deppig och inte orkar mer så får man allt man önskat sig.

Ungefär så min pappa svarade mig när jag låg inne på psyk och fick besök av honom.
Jag frågade honom :

Jag -Vad skulle du göra om jag tog livet av mig?
Pappa -Jag skulle ångra att jag inte gav dig ett par tusen dagen innan så att du kunde köpa dig lycklig.

Helt JÄVLA otroligt!



Ellies Hemligheter

Min familj är fulla av överaskningar.

Det finns inget som heter lungt i familjen Sundqvist. Allt detta pga min mamma som har en tendens att alltid ställa till saker. Jag hade tänkt att i detta inlägg berätta lite mer om min mamma.

Min mamma heter Ann-Britt och är 45 år gammal. Hon jobbar som timanställd med funktionshindrade. Hon bor i ett rad hus ihop med min bror. Hon har ingen som hellst kontakt med min syster och många fler pga mycket svek.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 4 år pga pappas alkohol problem. De var väl ëgentligen då allt började. Vad jag hört av båda mina föräldrar så hade mamma hand om ekonomin och betalade alla räkningar. När dom skilde sig hade dom skulder högt över öronen. Enligt min pappa delade dom på skulden och enligt min mamma tog hon näst in till alla skulderna med sig i skilsmässan. Vilket fall som hellst, efter detta så blev hon allt mer desperat och började trampa ner folk. Hon fick min mormor att gå i borgen för mamma när hon skulle köpa sig ett radhus. Hon brydde sig inte om att betala ränkningarna, då hon visste att mormor skulle få betala om hon inte ville hamna på kronofogden. Hon stod ju självklart för kostnaderna och vi slutade jagas av vräknings gubbarna. Snart efter detta flyttade vi vidare och hon fortsatte att inte betala räkningar då hon prioriterade annat.

När saker började bli värre och kronofogden började jaga henne fick vi alltid ha släckt hemma för att alla skulle tro att vi inte var hemma. Detta på gick under en lång tid, tills det att hon kom på att hon kanske kan blåsa sin syster på lite pengar, Vill säga min moster. Hon har ett lätt handikap. Hon är idag 35 men är yngre än 20 i huvudet. Hon klarar inte av att ha hand om pengar. Min mormor hade hand om hennes ekonomi vilket min moster var väldigt arg över. Min mamma tog nytta utav detta och gick hem till min moster och sa att hon ville låna lite pengar. Alla pengarna som min moster hade på sitt sparkonto, vilket var 40.000 kr. Min moster var lite tveksam men mamma sa att "du kan låna mig doma pengarna, det är ju dina pengar och du bestämmer ju vad du vill göra med doma, så som du alltid velat göra." Min moster lånade så klart ut pengarna och berättade inget för mormor för hon hade ju gjort något som hon absolut inte fick göra. Det är nästan 10 år sen som hon blåste henne på pengarna, men har inte betalat en enda krona ännu.

Men tro mig, doma pengarna varade inte länge. Mina mammas farfar började bli sjuk efter det att hans fru avlidit. Han började bli dement. Mamma fick ansvaret att ta hand om hans ekonomi och betala alla hans räkningar, Detta fixade hon inte alls, och den stackars gubben blev strax vräkt. Han fick knappt mat pengar utav henne för att hon hade redan spenderat pengarna på annat. Min morfar kollade upp detta efter att hennes farfar blivit vräkt, han fick betala av alla skulderna för mammas farfar som blev nästan över 80.000 kr. Alla var så oroliga över att när han skulle flytta, om han någon gång skulle gå utanför dörrarna hur skulle han någonsin hitta hem igen. Men mamma hon brydde sig inte. Morfar sa naturligtvis upp kontakten med mamma, men vi barn fick bara höra att morfar ska vi inte se mer av för han behandlade min mamma så illa. Valde sin fru framför sin egna dotter. Efter många år fick vi veta att detta inte riktigt stämde.

Många blåningar blev det efter detta, men inte alls lika grova. När jag Tess flyttade hemifrån fick hon kronofogdsränkningar som visade att mamma hade bredband och telefoni i hennes namn som hon inte betalat. Hon hade en prick som mamma döljt ifrån henne.

Lika så för mig, när det var min tur att flytta hemifrån, började kronofogdsränkningar ramla in genom brevinkasstet. hon hade beställt böker i mitt namn för länge sen utan att fråga om det var okej. Bökerna kostade från början 500 kr när jag började få ränkningarna så låg dom på över 3 000. Jag frågade henne naturligtvis vad detta var om. Men hennes svar var bara " jo men jag lånade ut dina persn uppgifter till en kompis för att hon kunde inte beställa i hennes egna namn, då hon har en prick." Detta var enligt mig ännu värre. Jag polisanmälde då min mamma och sa även upp kontakten. Detta höll ett litet tag, men min bror bodde fortfarande hemma och jag var tvungen att träffa min mamma för att hålla kontakten med min bror.

Eftersom att det finns så mycket att säga om min mamma och trotts att detta blev längre än vad jag räknat med så har jag försökt att korta ner det enormt mycket. Jag tänkte att jag fortsätter att skriva mer i morgon, så blir det lite lättare att läsa.