Sämsta Julen ever
Några dagar innan Jul får jag ett samtal mitt i natten av Algot. Då jag snabbt förstår att något är fel frågar jag honom varför han ringer mig så sent. Han sa att han bara undrade om han fick komma över jul till oss. Visst kan han väl undra det, men inte mitt i natten kl: 03.00. Så jag sa att "om du inte säger vad det är ringer jag mamma och säger att hon får kolla till dig". Han berättade då för mig att han var berusad och hade rökt på endel. Vilket fall som hellst bestämde vi att han skulle komma över Julen hem till oss, vi la sedan på luren och jag försökte somna om. Då jag strax efter får ett sms där det står "tack för erbjudandet men jag stannar hemma till Jul". Så typiskt då att mamma hade kommit upp till honom då. Han trodde ju så klart inte på att det var en slump. Inte för att jag klandrar honom.
Till julen så ville jag ha den där perfekta julen som jag alltid önskat mig, där bara jag och Felix sitter hemma och kollar på Julteven med en massa gott. Eftersom att Felix envisades om att han skulle stanna hemma. Vilket fall som hellst så sa jag något opassande redan på morgonen, och vi pratade inte med varann på hela dagen. Lite på kvällen innan vi somnade.
Dagen efter Julafton skulle vi åka till Felix mamma och äta lite julmat, men innan dess skulle vi hämta upp hans dotter som han har ihop med en annan tjej. När vi var framme så ville inte hans dotter följa med, vad jag vet så har aldrig detta hänt tidigre. Hon ville inte följa med Felix om inte hon fick sova hemma hos honom. Vilket låter helt orimligt för mig. Vi bor i en annan stad och hans dotter skulle från början sova hos felix mormor och vi skulle åka hem. Men eftersom att hans dotter inte ville åka någonstans utan att veta vart Felix skulle sova så fick jag Felix och hans dotter sova hos Felix mormor. Min mardröm att sova i samma säng som Felix oxh hans dotter. Inte för att jag inte tycker om hans dotter utan för att jag känner henne för lite för att låtsas som att detta skulle vara okej. Men vad hade jag för val. Jag sov jäte dåligt och när det var över längtade jag bara hemma, så att jag kunde glömma detta.
Det är såna här lägen jag önskar mig Bella i julklapp. och gissa vad? Bella kom den 26, då jag behövde henne som mest. vi gick på krogen och dansade, hade jätte skoj. Pratade inte om några problem, men att bara ha henne här. Att veta att hon finns här nära mig, betydde allt. Hon tog sig hit ihop med min bror, vilket var helt underbart för mig. Dom enda som jag verkligen bryr mig om i uddevalla, var dom som kom hit till mig. Verkligen jätte mysigt.
Felix sa att han brukar ha en bra jul, dock inte detta året. Jag tror inte man ska fira jul med mig, jag för otur med mig.
Ellies Hemligehter
5 Dagar kvar
5 Dagar kvar till jul. Nu ska man egentligen känna längtan efter all julmat, efter att få samla hela familjen och se all glädje spridas runt. 
Jag känner helt tvärt om. Ju närmare dagarna är destu mer ångest börjar jag få. Så länge som jag kan minnas har jag aldrig haft en bra jul. Min mammas bästa tid på året är julen enligt henne. Jag kan både förstå och inte förstå hur hon kan tycka att det är favorit tiden på året. Min mamma är lite av en sista minuten människa. Alltid ska hon stressa in i det sista. Vi barn har alltid få stå ut med hur hon utnyttjar vårat dåliga samvete inför julen. Min syster Tess som är två år äldre än mig och tre år äldre än Algot fick alltid ta den värsta skiten. När jag och min bror var väldigt små så dagen innan jul var mamma aldrig klar med något. Allt var i o ordning och granen var opyntad och gardinerna låg fortfarande kvar på strykbrädan. Jag mins så väl att min syster ofta fick sitta uppe hela nätter för att göra klart allt för att mamma alltid hotade med att det inte blir någon jul om det inte är färdigt tills i morgon. Hon kämpade alltid och var alltid klar innan jul medans mamma gick och la sig eller låg och kolla på teven. Jag kommer ihåg en jul om en julkula gick sönder. Det blev ett väldans liv om denna julkulan, min syster mådde naturligtvis jätte dåligt över detta och satte sig genast och började limma ihop denna. Efter att hon kämpat hur länge som hellst och skulle limma ihop dom sista bitarna så gick den i bitar igen. Jag beundrar henne starkt för att hon orkar kämpa så mycket och brinner fortfarande inför julen.
Själv när jag blev äldre och mina två syskon inte längre ville hjälpa till. Vill nog säga att jag kan förstå Tess att hon inte vill lägga sig i mer inför jul, men min bror Algot måste jag nog bara säga att han var bara lat. Jag sattes i Tess situation, jag började städa och få i ordning innan jul för att det skulle bli en bra jul. Ofta så gjorde min mamma så att hon plockade fram sina 6 jul lådor, packade upp all pynt och ställde på köksbordet och åkte sen och handlade, när hon kom tillbaka så lämnade hon matkassarna på golvet och tog för givet att någon skulle ta hand om detta. Det fanns ingen ordning i något av detta. Hon skrek alltid att man skulle hjälpa henne för att hon var trött av att hon varit och handlat och dragit fram alla jul lådor. Ofta började med att pynta allt, när man sen var klar med allt så vet jag inte vad hon gjorde men det tog bara 20 min och hon hade stökat till allt igen genom att lagt tillbaka allt pynt på bordet. Varför? Jo det kan man ju fråga sig. Hon började gapa och skrika om att jag satt tomtarna på fel plats, att det ser lika dant ut varje år och jag borde komma ihåg hur det ska stå nu, eftet alla år. Det var bara att börja om.
Värsta julen som jag kan komma ihåg var när jag slitit med allt och städat undan, så att det såg helt perfekt ut när jag tog på mig nattmössan. Någonstans kl 7 på morgonen hör jag ett jätte vrål nedanför trapperna, hon gapade och skrek att jag aldrig hjälpt till, och att det ser ut som fan. Jag skuttade upp ur sängen och kasstade på mig kläderna och innan jag ens förstod det så stod jag halvägs i trappan och såg hur hur arg och ledsen hon var. Hon kunde knappt hämta anden mellan ordena för att hon grät så mycket. Jag förstod inte alls vad jag gjort. Vi blev klara med städningen lagom tills det att kl var 12 då släckten kom med det stora leendet med en massa julklappar i handen. Det var bara att klistra fram det familje vänliga leendet som om inget hade hänt. Inombords skrek man och man önskade att alla bara kunde gå igen och komma tillbaka lite senare så man själv skulle hinna göra sig klar. Det enda posetiva med att folket började klampa in var att mamma alltid var på gott humör. Hon var inte arg mer och man visste att detta skulle hålla i sig enda till i morgon.
Julklappar har vi barn alltid varit bortskämda med. Eftersom att vi haft en väldigt stor släckt men bara med tre barn, Tess. jag och Algot. Vi fick alltid vad vi önskade oss. Mamma spenderade så mycket pengar på julklappar och julmat att det inte fanns pengar efteråt. Januari månad kunde dom stänga av elen för oss för att hon inte kunnat betala elen. Maten, neej man fick leva på julmaten så långt det bara gick, för någon mer mat hade hon inte råd att köpa. Efter varje jul fick vi leva hur snålt som hellst. Jag hatar julklappar för jag tycker inte det handlar om pengar. Det handlar om att samla alla i familjen, äta något gott, skratta och ha roligt, kanske kolla på kalle Anka osv. En jul är så mycket mer än bara julklappar. Pressenterna är bara en liten del av julen och jag tycker inte man ska lägga så mycket energi på det.
Igår så började jag och min sambo bråka om vart vi ska fira julen. Jag hatar julen och jag vill hellst bara sitta hemma och kolla på alla julprogram som kommer på teven, medans han bryr sig om julen. För han betyder julen lite mer än för mig. Jag får dåligt samvete för att jag vill vara hemma, så jag ville att han skulle åka hem till sin familj och fira jul. Men han vill fira julen med mig, för han spelar det ingen roll vart han firar julen bara den är med mig. Vi kom dock inte fram till något, men när jag sen gick och la mig började jag från ingenstans att gråta, började känna pressen om hur man ska vara inför jul. Där låg jag i min säng och kände att jag kan inte ge han den julen som alla önskar sig. Att fira jul helt ensam kan låta sorgligt, men för mig är det en lättnad. Man behöver inte känna att man ska le för någon annans skull, man behöver inte julpynta eller städa. Man ska bara vara där för sig själv. Man behöver inte bry sig om att alla andra ska ha det bra.
Ellies Hemligheter
Information om mig
Jag är en tjej runt 20 års åldern. På denna bloggen tänker jag hålla mig annonym och därför kommer namnen inte stämma in på varken mig eller folket jag kommer att prata om. Jag kommer att använda mig av namnet Ellie Sundqvist, som inte har någon som hellst koppling till mig. Vissa andra saker kommer heller inte stämma in som tex vart jag är född eller vart jag bor idag osv.
Jag ska kort berätta lite om mig. Men ha tålamod. Allt kommer så småningom komma fram.
Jag är uppvuxen med min familj, Mamma, pappa, mina två syskon, Algot och Tess. Min syster Tess är ett par år äldre än mig och min bror Algot är nästan ett år yngre än mig, jag är bara 10 månader äldre. Redan som liten har alla sett Algot som mitt ansvar. Jag har tagit till mig rollen som ansvarstagende till min bror och försökt göra mitt bästa för att han ska få det så bra som möjligt. Han har en dotter på snart 3 år, ihop med en tjej som jag anses inte alls vara bra för honom. Han har ADHD och har under hela sin uppväxt blivit intalad att han är 3 år yngre än sin ålder.
Min syster Tess har en familj ihop med en kille som hon varit tillsammans med i ett X-antal år. Dom har en son som jag stolt kan säga att jag är gudmor till. Jag sitter nu i väntan på att hon inom några månader ska få ett till barn.
Mina föräldrar är skilda och har varit det ända sen jag var 4år. Vilket innebär att jag inte har något minne av att dom bott ihop alls. Mina föräldrar har enligt dom osynliga problem. Min pappa bor ute i ett stugområde i en lite stuga året om, han är en alkoholist och varit detta så länge jag kan minnas. Men frågar du honom så tycker han bara ölen smakar gott.
Jag har under hela min uppväxt bott hos min mamma. Hon har problem med att se värdet i personer och pengar. Hon blåser folk på pengar och har inga problem att spendera pengarna på ingenting. Vi har flyttat runt ett antal gånger pga vräkningar. Hennes motto är "när man gör väldigt mycket dåliga saker, lär man sig koppla bort det".
När man började komma upp i tånåren började man tröttna på att ljuga för folk runt omkring en som man faktiskt bryr sig om, ta skit av folk som inte är ens egna fel eller ta ansvar som man inte borde behöva göra i åldern som 16 åring. Jag hade ansvar för min bror om någonting hände honom. Kom han hem sent, full eller bara att polisen släpt av honom, så kunde jag få ett samtal av min mamma om att ingen kan prata med honom, så jag får försöka lugna ner honom.
Jag kunde från tid till tid bråka med min mamma och inte längre få stanna hos henne eller så ville jag inte stanna. Kände mig sällan hemma runt henne. Jag bode endel hos vänner, var ofta på eventyr ihop med min hund som var mitt allt. Min hund var min bästa vän och min enda trygghet. Den enda som jag faktiskt med all säkerhet kunde säga att han älskade mig och han skulle aldrig lämna mig frivilligt. Vi hade ofta möten med allt vad man nu ska kalla det, Kurator, läkare, Psykolog, skola, socialen osv.
Jag har vid två tillfällen försökt att ta mitt liv men inte lyckats. Mitt första tillfälle tog jag ett X-antal insomningstabletter, då jag gick och la mig i hopp om att få en smärtfri död. Jag vaknade dock hela natten av att mina ben sparkade av sig självt. Jag kunde inte se något, jag mins att jag fick ett sms som jag bara såg suddigt, kunde inte alls tyda vad det stod. Min mamma upptäckte dock att det fattades endel tabletter och jag hamnade på psyk. Andra försöket tog jag en mängd koncertta och blev aldeles ivrig. Rädd och min syster fick köra in mig till akuten.
När jag som 16 åring blev kontaktad av socialen och fick förklarat hur jag lever ville dom flytta på mig. Dom ansåg att det inte var bra för mig att att bo här och var. Dom önskade att dom kunde ge mig en trygg plats där jag kan bosätta mig. Jag hade lång kontakt med socialen och när jag började närma mig 18 år så flyttade dom mig till ett ställe som man nu kallar kortisboende. Där bodde vi några stycken ungdomar. Sen efter min 18års dag fick jag min egen lägenhet och saker började äntligen lugna ner sig. Jag träffade en kille vid namn Fleix, han är 6 år äldre än mig och vi bor nu tillsammans i en trea. Han tog mig ifrån helvetet till en ny början. Vi bor nu 20 mil ifrån Uddevalla.
Vi har nu bott här i 1½ månad nu, här trivs jag, här känner jag mig hemma. Jag kan ibland känna att jag svikit dom som är kvar i Uddevalla. Som tex min allra bästa vän Bella. Den som funnits för mig redan från första början. Hon som hör av sig i jämna mellanrum för att höra om jag faktiskt lever. Eller som min bror Algot. Rädd att han ska ge upp allt om jag inte finns där för honom.
Alla namnen som jag nämnt nu i detta inlägget är dom jag som mest kommer skrivas om. Dom som gjort störst inverkan på mitt liv.
Ellies Hemligheter
